Lars Josefsson ordar

KÄRA FARBROR KARL

I dagarna har jag lagt allra sista handen vid en berättelse om min biologiska Farbror Karl. 

Livet långt levde och verkade han i mitt föräldrahem, Ugglebo, i Örsås socken i Svenljunga kommun fem mil söder om Borås. Jag tror mig veta att han aldrig lämnade Västergötland. Farbror Karl var den verkliga sinnebilden för det snälla och det omtänksamma. Min hemmavärlds alla djur var hans självklara hjärteangelägenhet. 

Oj, så obeskrivbart viktig Farbror Karl har varit på min inledande levnadsstråt. Att på något sätt återge detta har varit syftet med min hundrasidiga berättelse: texter och bilder som skildrar en levnadsväg färgad av det förgångna. 

Farbror Karl och min pappa Vilgot blev kvar på gården när de övriga syskonen mer eller mindre flydde bort från en utpräglad gammeldagsregim. Medan min pappa "överlevde" genom att bli en extremt bygdeviktig person hamnade Farbror Karl alltmera i ett före-detta-liv. Mina minnesbilder av honom är rakt igenom färgade av det förgångna. 

Min kära Farbror Karl levde slutligen allena i en ynka kammare i sitt föräldrahem. Inget varmvatten hade han och utedasset låg femtio fjät bort i lagården. Hans utpräglade snällhet satte ideliga krokben för honom samtiigt som han blev direkt utnyttjad. Detta är anledningarna till att jag lägger ett lock över min berättelse. Den landar enbart inom den allra närmsta kretsen. Men om du har något att berätta ser jag förstås fram emot ditt samtal...

För ett är säkert: Farbror Karl var och är mig nära...